Hästhöst

Gångna helgen präglas av två saker: höst och häst. Eller tre: svamp. På lördagen gick vi en promenad i Vrinneviskogen. Trots att himlen ville skrämma oss.

Men vid Breviksfälten sprack det upp några sekunder …

… och några flickor hade det trevligt med sina hästar på hinderbanorna.

Varning för korsning med halvmilsspåret. Men trafiken är inte tät här på cykelspåret.

Vi hittar inte mycket svamp. Inga trattisar alls. Vad kan det här vara?

Appen Artsorakel (från norska Artdatabanken) ger svaret. Smörsopp. Appen artbestämmer det mesta: vilda djur och växter, men finns bara på norska. Men de vetenskapliga namnen finns ju med, så det löser sig. Kanske kan svenska Artdatabanken se till att det snart finns en svensk version?

Vår svampskog har brunnit. Här brukar vi plocka massor av trattisar. Nu inte en enda, men det beror nog inte på branden, eftersom det växer kantareller vid mina fötter (glömde ta bild). Det var de enda svamparna vi hittade, sex-sju gula.

Söndag gör vi en utflykt och träffar Tisnarebadens Joni Mitchell, som river av Blinka, lilla stjärna. Lexi har nyligen börjat med gitarrlektioner i Katrineholms kulturskola.

Häst och höst. Vi har åkt till Forsa för att träffa Lalla, hästen som Lisa nu är fodervärd för.

Lalla får lite puts …

… liksom mormor.

Jamie visar mig det spännande höloftet.

Som har en lucka i golvet där man kan kasta ner höet till hästarna. Håll i dig, Jamie!

Forsa är en gammal bruksmiljö. Vattenkraften togs tillvara. Här fanns från slutet av 1600-talet ett järnbruk, som på 1800-talet gjordes om till pappersbruk. Sedan 1906 sker ingen produktion här och bara ån och några husgrunder påminner om det industriella arvet.

Men miljö är fin här kring ån och herrgårdarna, gamla och nya.

En hästvagn från Hageby ridklubb, som vi bor granne med i Norrköping! Det är Lisas. Lustigt att hon hittat en vagn från ridklubben hon själv var medlem i som barn.

Lexi tar en tur på Lalla. Perfekt att ha häst här i fina Forsa bara drygt två kilometer hemifrån.

Forsa. Största huset är stallet.